Den ringer
(S. Rubin)

Dom hade skramlat på hennes jobb
Till en födelsedagspresent
Dom sa: - Det här är en liten sak
Som kan vara bra att ha
Den passade precis i hennes hand
Den hade små finesser och raffinemang
Hon satte i ett batteri
Och sedan var det klart

Den ringer! Den ringer!
Svara, skynda dej!
Den ringer! Den ringer!
Tänk inte alls på mej
Det var en hopfällbar telefon
Som borde stannat där den kom ifrån
Den drev en kil mellan våra liv
Och ingenting blev mer sig likt

Vi fick aldrig vara ifred
Var vi en var var den där med
Det var ju så väldigt bra
Att vara anträffbar
Men när hon väl fått dit batterit
Då tog den formen av en parasit
Som hon höll tills knogen blev vit
Och ingenting blev mer sig likt

Den ringer! Den ringer!
Svara, skynda dej!
Den ringer! Den ringer!
Tänk inte alls på mej
Det var en hopfällbar telefon
Som borde stannat där den kom från
Den drev en kil mellan våra liv
Och ingenting blev mer sig likt

Den ringer! Den ringer!
Svara, skynda dej!
Den ringer! Den ringer!
Tänk inte alls på mej
Det var en hopfällbar telefon
Som borde stannat där den kom från
Den drev en kil mellan våra liv
Dess spröda ton var så gäll och intensiv
Hon satte i ett sjuvoltsbatteri
Och ingenting blev mer sig likt