25-åringen kan festa
Svenne Rubins firade jubileum med brakskiva för 600 personer


Hur känns det? frågar jag spontant när jag stöter på Sven Rubin framför kön till garderoben. Med blommor i händerna och ett enormt leende svarar han lika självklart som gladlynt: "Kanon!"
Det är en förståelig känslosummering som Sven ger över den heldag som Vansbro bjuds på när Svenne Rubins firar 25-årsjubileum.
Svenne Rubins är lika folkkära som Allsång på Skansen. Med låtar som Gammal Amazon, Långa bollar på Bengt, Folköl och dunkadunka, och (min personliga favorit) Det var samma dag som brandstation brann ner är dom väl etablerade inom svensk populärmusik.
Inför resan till Vansbro lyssnar jag igenom albumet Sex män i skor (som jag köpte på kassettband när jag gick i lågstadiet) och förbluffas av den egentliga textkvaliteten. Det finns en hel del samhällskritiska inslag. Det är fyndiga texter som är lätta att snappa upp och uppskatta. Lite som Povel Ramel fast med mer folkrock i sig.
25-årsfirandet börjar redan klockan 14:00 med Jubileumsyra i Lokparken. Där finns aktiviteter och lekar för alla åldrar med anknytning till den senaste skivan (Mot framtiden på gummimadrassen). Bland annat kan besökare tävla i att stå i kö, en anspelning på låten Du är placerad i kö. Svenne Rubins spelar låtar från det nya albumet i det strålande vädret. Därefter rör sig festen vidare till värdshuset Flottaren. En något mindre skara entusiaster äter jubileumsmiddag till hyllningstal och andra tokerier.
Gamla medlemmar från bandet äntrar scenen och framför musik för middagsgästerna.
Sven Rubins far, Erik Wanfors, håller ett rörande tal som markerar vändningen på kvällen. Borden dukas av, folket strömmar in och helt plötsligt är festen i full gång. Det luktar folkfest ända bort till Mockfjärd.
Som alltid är det fotbollsskor, solglasögon och den obligatoriska gröna Skoalhatten på när Svenne Rubins drar i gång.
Det blir snabbt varmt i den trånga lokalen och jag tror att många beklagar sig över dom bristande buggmöjligheterna.
Jag förvånas över hur jag dras med i Svenne Rubins musik. Nog är det rundgång i munspelet och dåligt ljud, men vad gör det när det är fartfyllt och lekfullt. Det fullkomligt pulserar av spelglädje och det är nästan så att det står Kanon inskrivet i pannan på Sven då bandet drar av goding efter goding till publikens jubel.
Det är musik tillverkad för glada sommarkvällar som denna. Svenne Rubins ror lätt den smått berusade publiken i land längs Västerdalälven (eller var det Vanån?). Lokalen sjunger med i dom gamla hitsen och även jag trallar lätt med i en och annan rad.
"Vad tycker du?" frågar jag en kvinna i folkhavet.
"Ja, det är ju Svenne Rubins!"
Svaret kan inte bli mer självklart. Det är rätt band till rätt publik.

Isak Jansson