SVENNE RUBINS, 25: - VI SATT FAST I KLISTRET
Nu söker dom en ny framtid – på
gummimadrassen!
- Landsvägen håller på att ta knäcken på oss, säger en sliten Svenne Rubin
i ett slitet turnéfordon på väg mot en scen i en stad någonstans i norra
Sverige.
- Landsvägen och ”klistret”, preciserar Roine Rubinstein i en ton av
uppgivenhet, syftande på bandets hemliga flyktmedel från den tradiga
tristessen.
Bussen är fylld av en tung mandelmättad doft. En doft man minns från någonstans
längesen…
Men, är det ändå möjligt?
Ska Svenne Rubins – av alla – ha sjunkit så lågt…
- Tänk dej själv! suckar Birger P. Resley från en hopsjunken position i en av
bussens avdankade fåtöljer. Skaka fram i 70 i en rishög som håller på att
vibrera sönder totalt…
- Mot framtiden!
Birger avbryts abrupt av en tillsynes nyvaken Hockey Bockey Bengt Benkt, som
tittar fram genom ett sängdraperi.
Han yttrar de två orden med bister ironi och i ett sällsynt ögonblick av
inspiration kompletterar Sten Scott citatet från TV:s gamla legendariska
Mosebacke Monarki:
- På gummimadrassen!
Sten Scott – sedan ett år tillbaka Svenne Rubins nye gitarrist.
Illvilliga rykten gör gällande att gamle guragurun Flaco Kronquists omtalade
”affär” – numera ”nedlagd” – blev för mycket för honom och att
han kände sig tvingad att hoppa av.
Chockat tillstånd
Vi skriver hösten 2005 och jag befinner mej i Svenne Rubins före detta solgula
turnébuss på väg mot Kiruna i norr.
I ett näst intill chockat tillstånd följer jag några mil av turnén.
Bandet ger ett intryck av ordentlig slagsida.
Var är alla glada miner från dessa en gång så positiva spelemän; dessa
veteraner från de svenska scenerna?
- Än så länge lyckas vi plocka fram känslan när vi går på scen, säger en
glåmig Svenne. Men, har du själv åkt en sträcka som exempelvis Gällivare
– Kiruna nån gång? Det är inte mycket som händer på den vägen inte…
- Allt man ser är en parkeringsskylt var femte kilometer, säger Roine. Glöm
kvarnsvenskan!
Han syftar på ett slags spel – vanligt hos turnerande band – där det ges
poäng till den som först får syn på diverse ting: svenska flaggor, hästar,
hammockar…
Tomburkarna
- Inte ens en butik att köpa ett par burkar ”klister” i, späder Hockey
Bockey Bengt på med.
Han har lyckats ta sig ut ur sängdraperiet och satt sig tillrätta i en av de
en gång möjligtvis bekväma fåtöljerna.
Jag känner att jag måste konfrontera grabbarna:
- Det här med klistret nu. Vill ni berätta…
- Det är inte mycket att berätta, säger Birger. Det är ju den enda glädjen
man har i den här tillvaron…
Han sneglar ner mot skräpkassen på golvet.
Och där!
Bland urdruckna flaskor och urlästa tidningar.
Där ligger dom!
De tomma burkarna…
B-j-ö-r-n-k-l-i-s-t-e-r!
Doften ger gamla obehagliga minnesbilder av pekpinnsfäktande magistrar, skamvrår,
kvarsittningar…
Tragisk syn
- Det börjar bli svårt att få tag på den äkta varan, säger Sten, som tack
vare kontakter i hemstaden Stockholm – på gott och ont – lyckats förse
bandet med ett lager som ska räcka de många långa milen till Lappland.
- Tur att Sten började i bandet, säger resten av gänget. Flaco hade bara hälsokost
i sin butik.
Vilket för oss in på vad som egentligen hände med ”affären” i Mora:
- Han blev väl helt enkelt tvungen att lägga ner. Det var väl för dålig omsättning
eller nåt, säger Roine som önskar vara anonym.
Något mer lyckas jag inte få ur bandet innan det är dags för mej att lämna
den tragiska synen av ett gäng före detta glädjespridare på väg att
bokstavligen ta – jag citerar det gamla hälsingebandet Leif Norgrens – The
Highway To Hellsingland.
Det smärtar mej att på näthinnan som sista bild av Svenne Rubins få behålla
en plufsig Sven girigt bredande ett tjockt lager Björnklister på en skiva
formfranska.
Med ett: - Frukost! slafsar han i sig hela anrättningen.
Ett försök till svart humor – men den här gången lockar han ingen till
skratt…
Ridå!
Sju goda år
Vi flyttar fram till den 4 mars 2006 och jag sitter framför ett sprudlande
Svenne Rubins. Fem glada ansikten skinande ikapp med solen; utstrålande tillförsikt;
spridande goda vibrationer.
Tro det eller ej, men nu ser killarna ut som sju goda år istället för de sju
dåliga de personifierade för bara ett halvår sen.
Vad har hänt?
- Ja, för det första sitter vi inte längre i ”klistret”, om man får
uttrycka sig så, säger en pigg brunbränd Sven Rubin.
Han var väl själv den som djupast sjönk ner i träsket. Men nu efter fem månaders
rehabilitering på hemlig ort är han blott en skugga av sitt forna sämre jag.
- Dessutom har vi en del saker på gång, tillägger han.
Om en månad, den 6 maj, släpper bandet sin åttonde fullängdare Mot framtiden
på gummimadrassen. Ett uttryck som inte alls känns ironiskt längre – tvärtemot,
det utstrålar samma framtidstro som rubinarna framför mej.
På gång igen
- Samma dag som skivan kommer ut firar vi vårt 25-årsjubileum med att bjuda på
en ordentlig jubileums- och skivsläppsfest hemma i Vansbro, säger Birger. Sen
ska vi ut på vägarna!
Med andra ord: Svenne Rubins är på gång igen.
På den nya skivan jobbar bandet åter med skivbolaget från Hudiksvall, Start
Klart Records.
Bland många framgångsrika samarbetsår är hittills 1992 höjdpunkten. Då
fick både band och bolag sina genombrott med guldskiva, landsplågeri och
massmedia én masse.
Jubileumsåret 2006 är siktet åter högt ställt.
Bandet har själv skött inspelningarna i Falun tillsammans med teknikern
Roberth Ekholm:
- Våra idéer om inspelning visade sig sammanfalla med Robbans, säger Roine.
Den här gången fick vi verkligen spela live i studion.
Bandet berättar att inspelningarna genomförts ovanligt fritt. Exempelvis la
man undan alla slentrianmässiga krav på total ljudavskärmning. Istället har
strävan varit att fånga det som är speciellt för Svenne Rubins: spelglädjen
och energin.
- Vi är mycket nöjda med resultatet. Det må låta lite ruffigt här och där,
men vi är ju ett ruffigt band! Vi har aldrig jagat strömlinjeform.
Olika stilar
Mot framtiden på gummimadrassen navigerar mellan olika stilar och genrer – något
som blivit bandets signum under de 25 åren som gått sedan singeldebuten 1981.
Skivans kanske mest poppiga låt Regn, regn, regn blir första singel.
I övrigt nosar rubinarna på reggae i Öringen är utsatt, punk i Du är
placerad i kö, rockabilly i Varför går aldrig idioten ut, countryrock i Nu kör
Martin Bengtsson igen och givetvis det egna patentet heavy raj-raj i bland annat
Klipp dej och skaff´ dej ett riktigt jobb!
- Vi tycker om att blanda. Men vi ser ändå en slags rubinsk röd tråd i det
hela. Hoppas nu någon annan gör det också, skrattar de fem bandmedlemmarna,
som ser fram mot sommarens turnérande – numera klisterfritt.
Och bussen då?
Jodå, den trasiga kardanaxeln är utbytt och klistret har använts i ett bättre
syfte – många saker sitter nu stadigt fast:
- Bussen är en fröjd att åka i, bekräftar Sten Scott.
Och devisen när bandet susar genom det svenska sommarlandskapet är förstås:
SVENNE RUBINS, 25 ÅR – TUTA!
Text: FREDRIK OLSSON
Foto: JAN LAGERHOLM